När ljud faller samman
En ganska vanlig uttalsförändring i världens språk är vad som på engelska kallas mergers. Det låter kanske som något från företagsekonomins värld, men för språkvetare betyder det att två språkljud som brukade vara olika i stället får samma uttal: två ljud blir alltså till ett. I många svenska dialekter har detta skett med kort e-ljud och kort ä-ljud. För de flesta svensktalande uttalas därför t.ex. vecka och väcka likadant, men i vissa dialekter görs det fortfarande skillnad på dem.
Ofta är skillnader i stavningen (som i vecka och väcka) en ledtråd till att ord som nu har samma uttal brukade uttalas olika. För att ta ett annat exempel uttalas orden made och maid identiskt i de allra flesta engelska dialekter i dag, men Geoffrey Chaucer skulle ha uttalat dem olika i slutet av 1300-talet! Stavningen tenderar att vara konservativ och är därmed i många fall en bra guide till historiska uttal.
Jag började skriva på detta inlägg under en semester i norra Kalifornien, och för de flesta som bor där och har engelska som förstaspråk har två vokaler, som ofta betecknas /ɑ:/, som i cot, och /ɔ:/, som i caught, fallit samman. (I amerikanska beskrivningar av språkljuden utelämnas oftast kolontecknen, som betecknar lång vokal.) Förändringen kallas därför ofta för ”the cot–caught merger”. Om man gått igenom språkförändringen har alltså cot och caught (och flera andra, liknande par) precis samma uttal.
För de flesta amerikaner från västra USA har orden cot och caught samma uttal; detsamma gäller Kanada och norra New England. Amerikaner från området runt de stora sjöarna, södern och Atlantkusten upp till Rhode Island gör oftare skillnad på ordpar som cot och caught. Svarta amerikaner bevarar också skillnaden i högre utsträckning än vita amerikaner gör. Yngre språkanvändare verkar uttala ordpar som cot och caught likadant i högre utsträckning än äldre språkanvändare gör, vilket är en indikation på att sammanfallet kan vara på väg att bli mer allmänt.
Distinktionen mellan /ɑ:/ och /ɔ:/ är alltså ganska instabil i dagens amerikanska engelska. Bildtexten nedan illustrerar hur knivigt det kan vara. Dessutom finns det gott om amerikaner som har sammanfall av dessa vokaler i vissa ljudkombinationer men inte i andra!
En av USA:s mest populära barbecuesåser har som slogan ”The Sauce is the Boss!”. Dessa ord rimmar för nästan alla amerikaner oavsett om man skiljer på uttalet av cot och caught. Men för dem som har sammanfall av vokalerna i cot och caught skulle sauce och boss också rimma med till exempel dross ’skräp’, medan de flesta som skiljer på vokalerna i cot och caught skulle ha /ɔ:/ i sauce och i boss, men /ɑ:/ i dross. Knivigt var ordet, sa Bull. Privat foto.
Behöver man då oroa sig för denna skillnad om man som student vill sikta på ett amerikanskt uttal på engelska? Nej, egentligen inte. Det spelar som tur är just ingen roll om man skiljer vokalerna åt eller ej. Däremot kan det vara bra för lärare på olika nivåer att vara medvetna om det faktum att amerikanskt språkbruk varierar här. De flesta läroböcker och uttalshandböcker anger nämligen fortfarande ett amerikanskt uttal där man skiljer på de två vokalljuden, och detta kan vara nog så förvirrande för t.ex. en student som tillbringat ett utbytesår på USA:s västkust och lärt sig ett uttal där denna skillnad lyser med sin frånvaro: helt plötsligt förväntas man göra skillnad på ord som alla ens kompisar från Seattle uttalar identiskt! En enkel upplysning om att det är lika korrekt att inte göra skillnad på cot och caught som det är att skilja på dem kommer med all säkerhet att mottas med tacksamhet. Dessutom får man ju stila inför studenterna med sina kunskaper om variation i nuengelskan såväl som med sin tolerans för variation i språkbruket – och vem vill inte det?