Om h-ljudets oblida öde
Det förvånar säkert ingen att jag är medlem i en Facebook-grupp för språknördar. Ett inlägg i gruppen från förra veckan innehöll ett antal klassiska konstverk som hade omvandlats till mem (Institutet för språk och folkminnen rekommenderar den pluralformen för detta lånord från engelskans meme) med koppling till språk. Ett exempel ges nedan:
Illustration av ett missförstånd: Wales uppfattas som whales. Ursprungligen från reddit.com.
Som memet indikerar uttalas orden Wales och whales likadant i de flesta accenter i nuengelskan: /weɪlz/. Men stavningen antyder att orden en gång i tiden haft olika uttal. Så är mycket riktigt fallet, och det är /h/-ljudet som en gång skilde dem åt!
Ursprungligen var /h/-ljudet i engelskan betydligt vanligare än det är i dag. I nuengelskan har ljudet en ganska undanskymd plats: det förekommer bara i början av stavelser, alltså före vokalljud i ord som hat, och i de flesta accenter kan inga andra konsonanter komma mellan /h/ och vokalen. Men så var det inte i fornengelskan! Där förekom h före flera konsonanter: n som i hnutu (nut i nuengelskan), l som i hlud (loud i nuengelskan), r som i hræfn (raven i nuengelskan) och w som i hwæt (what i nuengelskan). (Andra varianter av h-ljudet kunde rentav förekomma efter vokaler; detta får dock bli ett ämne för ett annat blogginlägg!)
Under tidig medeltid föll /h/-ljudet bort i alla dessa kombinationer utom /hw/; denna ljudkombination kom sedermera att stavas wh i stället för (det mer logiska) hw. I södra England försvann /h/ dock snart även före /w/, och detta bortfall har numera spritt sig till de flesta dialekter. Men vissa talare, i synnerhet i Skottland, Irland och sydöstra USA, har fortfarande kvar /hw/; dessa talare gör alltså skillnad på ordpar som wine/whine, Wales/whales och witch/which, medan de uttalas identiskt för de flesta språkanvändare (inklusive mannen i memet ovan).
Men även omedelbart före vokal har /h/-ljudet varit föremål för en hel del variation. Å ena sidan är ljudet ofta mer eller mindre frånvarande i flera dialekter, bl.a. den klassiska Londonengelskan: hit uttalas alltså precis som it i sådana dialekter. Uttalet utan /h/ blev dock föremål för språkpolisernas vrede under 1700-talet, och otaliga språkhandböcker från den tiden fördömer uttal utan /h/ som vulgära, slarviga etc. (Det finns givetvis ingen språklig anledning till sådana fördömanden, men eftersom de som inte uttalade /h/ inte heller hade stort ekonomiskt eller kulturellt kapital blev deras uttal aldrig accepterat.) På bilden nedan, från magasinet Punch (årgång 1855), kommer en man till undsättning när en kvinna ”tappat” sina /h/-ljud.
Bildtexten lyder: I beg your Pardon, Ma’am, but I think you dropped this? Från British Library.
Å andra sidan har ett antal ord som stavas med h kommit att uttalas med /h/-ljud trots att de inte hade något sådant ljud från början. Detta rör främst franska lånord; på franska uttalades inte /h/-ljudet. Ord som habit, history och host uttalades utan /h/ på medeltidsengelska; i hono(u)r finns det fortfarande inget /h/; och i herb introducerades /h/ på 1800-talet i brittisk engelska medan detta aldrig hände i USA. Det är antagligen en kombination av inflytande från stavningen med h och kunskap om ordens ursprung (/h/ skulle ha uttalats i de latinska ord som många franska ord kommer ifrån) som har gjort att ett /h/ har lagts till i dessa ords uttal.
Slutligen kan nämnas att /h/-ljudet kan vara intressant även från ett mer avlägset historiskt perspektiv. I många fall motsvarar /h/ i svenska och engelska ord /k/ i samma ord i andra indoeuropeiska språk. Detta beror på en storskalig uttalsändring som är ett av de kännetecknande dragen hos de germanska språken; det är alltså /k/-ljudet som är det äldre uttalet. De många frågeorden med wh i engelskan, som what i exemplet ovan, motsvarar därmed latinets quod, vilket är ursprunget till t.ex. que på dagens franska och spanska; och engelskans heart är språkhistoriskt sett ”samma” ord som franskans cœur och spanskans corazón. Nästa gång ni kör ett cardio-pass på Friskis & Svettis kör ni alltså helt enkelt ett hjärtpass!