Från Visby till Oxford via ett quiz
För de läsare som har tillgång till New York Times webbupplaga finns det två intressanta dialekt-quiz som man kan ta för att kontrollera var ens engelska ”hör hemma” dialektmässigt: ett för brittisk och irländsk engelska och ett för amerikansk engelska. Jag kunde givetvis inte motstå att testa, och valde det förra quizet eftersom de flesta som hört mig prata engelska brukar tycka att jag låter mest som en engelsman.
Quizet är baserat på frågor om ens uttal och ordförråd. Man kunde även ha använt grammatiska drag − till exempel använder irländare konstruktionen I’m after doing the dishes i betydelsen ’Jag har just diskat’, medan personer från England, Skottland och Wales inte gör det − men sådana skillnader brukar vara färre och lite mindre tydliga. Quizet är intressant eftersom det är baserat på ett stort antal människors självrapporterade språkbruk från olika landsändar (även om uppgifterna inte är lika säkra som i vetenskapliga undersökningar av mindre datamängder).
Flera av de mest grundläggande skillnaderna mellan olika uttal i Storbritannien och Irland exemplifieras genom frågor i quizet. En fråga gäller huruvida orden but och put rimmar. Ursprungligen gjorde de det; båda vokalerna härstammar från medeltidens korta u-ljud, som betecknas /ʊ/. Men efterhand har vissa ord som brukade ha det ljudet (däribland but) i stället kommit att uttalas med en sorts a-liknande ljud som språkvetare brukar skriva som /ʌ/, och för dem som genomgått förändringen rimmar inte längre but och put. De flesta engelska dialekter, både på de brittiska öarna och annorstädes, gör numera skillnad på dessa vokalljud; undantagen är främst (i) norra England och (ii) delar av Irland.
Karta som illustrerar huruvida but och put rimmar. Ju rödare nyans, desto färre rapporterade att orden rimmade.
En annan klassisk vattendelare i brittiskt språkbruk rör vokalen i ord som bath, dance, och last. I sydöstra England (liksom i de flesta engelska dialekter på södra halvklotet) uttalas dessa ord med samma bakre /ɑ:/-ljud som i palm och father. I norra England, Skottland och Irland (och i de flesta nordamerikanska dialekter) uttalas dessa ord i stället med samma /æ/-ljud som i trap, cat och mad. (I sydvästra England görs inte alltid klar skillnad på dessa två ljud, vilket komplicerar jämförelser.)
Karta som illustrerar huruvida ord som bath uttalas med vokalen i palm eller vokalen i trap. Ju rödare nyans, desto fler uttalar bath och palm med samma vokal.
Den tredje stora uttalsdistinktionen rör huruvida man uttalar /r/-ljudet i ord som farm (något som varit föremål för ett alldeles eget blogginlägg från den 17 april). Sydvästra England är numera det enda området i England (bortsett från en liten ficka i Lancashire i nordväst) där /r/ fortfarande uttalas av särskilt många i sådana ord. Detta blir därmed i allt större utsträckning ett drag som skiljer England och Wales från Skottland och Irland (där /r/-ljudet uttalas).
Karta som illustrerar huruvida ord som farm uttalas med /r/-ljud. Ju rödare nyans, desto färre har /r/-ljud i ord som farm.
Var hamnade då jag till slut? Quizet placerade mig faktiskt i lärdomsstaden Oxford, men med viss tvekan; en del av mina svar passade inte in helt på den platsen. Jag misstänker att detta har att göra med frågorna om ordförråd. Jag har under flera årtionden plockat upp ord från mycket olika delar av världens engelsktalande områden, och jag har i ärlighetens namn ingen aning om huruvida ”mina” termer för att skolka (skive off) eller en gråsugga (wood louse) – för att ta två exempel från quizet – passar in på just området runt Oxford.
Quiz som detta kan vara ganska roande så länge man kommer ihåg att se dem som en rent beskrivande övning: alla dialekter i engelskan (och alla andra språk) är lika ”korrekta”, och det är givetvis inte heller något problem att man har en blandad dialekt (det finns miljontals människor med engelska som modersmål som blandar friskt p.g.a. sina unika erfarenheter).