Fornengelska i Tolkiens värld
I dag, den 25 mars, är det Tolkien Reading Day, dagen då Tolkiensällskapet uppmuntrar särskilt till läsning av Tolkiens verk (mer information finns på sällskapets hemsida). Datumet är valt efter dagen då ringen förstördes.
J.R.R. Tolkien på 1940-talet. Efternamnet uttalas /ˈtɒlki:n/ (ungefär TÅLL-kiin); det ska alltså sluta på något som ungefärligen rimmar på fin, inte på igen. Wikimedia Commons/Public domain.
Även om Tolkien förvisso är mest ihågkommen för sina fantasyböcker var han till yrket professor i Oxford (först i anglosaxiska, sedermera i engelska språket och litteraturen). Hans stora intresse för språk har satt tydliga spår i böckerna, och många läsare känner säkert till mödan han lade ned på att skapa alvspråken som kallas quenya och sindarin. Lite mindre känt är kanske att hans kunskaper i fornengelska, som anglosaxiska numera brukar kallas, också kom väl till pass i böckerna.
Fornengelska är den variant av det engelska språket som talades fram till c:a år 1100. Den uppvisar många olikheter jämfört med modern engelska; grammatiken påminner t.ex. mer om dagens tyska. Men även ordförrådet skilde sig mycket från dagens engelska. Det fanns i princip inga franska (och få latinska) lånord i fornengelskan; ord som astronomy förekom alltså inte, utan i stället användes ord med germanska rötter (i just det fallet tungolcræft ’stjärnkunskap’).
Tolkien utnyttjade sina kunskaper i fornengelska framför allt när han skapade riket Rohan, vars invånare också sägs tala en konservativ dialekt i böckerna. Kungen av Rohan, Théoden, har fått sitt namn av ett fornengelskt ord som betyder just ’kung’ eller ’härskare’; och namnet på Rohans berömda hästar, mearas, är helt enkelt nominativ och ackusativ pluralis av fornengelskans mearh ’häst’ (ordet har utvecklats till mare i dagens engelska, men på fornengelska kunde det syfta på både han- och honhästar).
Men fornengelskan smyger sig in även på andra ställen i böckerna, ofta med ursprung i platser som ligger någorlunda nära Rohan. Den olycklige Gollums ursprungliga namn Sméagol verkar åtminstone till utseendet vara besläktat med det fornengelska verbet smeagan ’fundera, undersöka, överväga’; och ordet för de intelligenta träden, ent, betyder ’jätte’ på fornengelska!
Man behöver givetvis inte vara språkhistoriker för att njuta av Tolkiens litterära verk. Men lite krydda åt läsningen ger det allt att veta att kung Théoden helt enkelt är kung Kung!