Ortnamn med oväntade uttal
Under den senaste tiden har ett stort antal nyhetsmedier rapporterat om den olyckliga tågurspårningen i Ohio. Namnet på den lilla ort med knappt 5000 invånare där urspårningen ägde rum, East Palestine, har därmed uttalats mer än någonsin tidigare såväl i USA som i Sverige – och här är det lätt att göra fel. Den engelska motsvarigheten till svenskans Palestina, Palestine, uttalas nämligen /ˈpæləstaɪn/ så att den sista stavelsen rimmar på engelskans mine; men i ortnamnet East Palestine uttalas Palestine /ˈpæləsti:n/, så att sista stavelsen rimmar på mean! East Palestine är inte det enda sådana fallet. Det finns ett antal orter i USA som i skrift har samma namn som orter, länder etc. i andra delar av världen (och i de flesta fall har uppkallats efter dessa); men det betyder inte att de två ortnamnen uttalas likadant. Det kan därför vara värt ett blogginlägg att uppmärksamma några av skillnaderna.
I vissa fall har betoningen i orden flyttats. Det är en allmän tendens i germanska språk att första stavelsen betonas, vilket kan förklara varför staden Berlin i delstaten New Hampshire har blivit /ˈbɜ:rlən/ (ung. BÖÖR-lönn) medan den tyska huvudstaden Berlin med ett vanligt amerikanskt uttal är /bɜ:rˈlɪn/ (ung. böör-LINN). På samma sätt är Spaniens huvudstad Madrid /məˈdrɪd/ (ung. möh-DRIDD), men staden Madrid i delstaten New York uttalas med betoning på första stavelsen: /ˈmædrɪd/ (ung. MÄH-dridd).
Ibland kan också andra ord med samma stavning vara källan till skillnaden i uttalet. Perus huvudstad Lima är /ˈli:mə/, så att första stavelsen rimmar på bee, men staden Lima i delstaten Ohio är /ˈlaɪmə/, så att samma stavelse rimmar på bye. Kanske är det uttalet av ordet för limabönan, the lima bean, som spritt sig till ortnamnet.
I fallet Lima är det också möjligt att stavningen av Lima i sig ligger bakom uttalet. Om ett ensamt i står för en engelsk vokal i en betonad stavelse och inte följs av r-ljud uttalas det vanligtvis /aɪ/, som i bite, eller /ɪ/, som i bit; däremot är /i:/ ett ganska ovanligt uttal av i (även om det förekommer t.ex. i machine). Om man inte känner till kopplingen till en icke-amerikansk stad med ett uttal som inte matchar stavningen är det därmed logiskt att man uttalar orten på det sätt som verkar mest rimligt med tanke på stavningen. På samma sätt är Cairo i Egypten /ˈkaɪroʊ/ med amerikanskt uttal (första stavelsen rimmar på my), men Cairo i delstaten Georgia är /ˈkeɪroʊ/ (första stavelsen rimmar på may) – och Cairo i delstaten Illinois är /ˈkeroʊ/! Även dessa uttal är logiska med tanke på stavningen: ai uttalas vanligen /eɪ/ på engelska (som i main), men i kombinationen air är /er/ vanligt (som i ordet air, som vanligen är /er/ på amerikansk engelska). I min frus hemstad Gilroy i Kalifornien finns gatan Thames Drive, som är uppkallad efter floden som flyter genom London; men medan floden Thames uttalas /temz/ uttalas Thames i Thames Drive /θeɪmz/, vilket är precis det uttal man kan förvänta sig av stavningen.
Fråga inte efter vägen till /temz/ Drive om ni vill komma hit i Gilroy. Tack till Deborah Schwarz för fotot.
Som en första reaktion är det lätt att tycka att de amerikanska orterna uttalas ”fel”, som om deras förlagor skulle vara någon sorts facit. Men det är inte en rimlig hållning; ortnamnens funktion är att identifiera en plats, inte att förhålla sig till något sorts geografiskt rättesnöre. Urpsrungsorterna i fråga har också ett uttal som redan anpassats till engelskan: en person från Madrid uttalar inte namnet på sin hemstad [məˈdrɪd], utan [maˈðɾið]. Dessutom är sådana här processer mycket vanliga även när det gäller andra lånord. Många franska ord med betoning på sista stavelsen har efter hand fått betoning på första stavelsen när de använts i engelskan ett tag, som t.ex. city (från franskans cité). Det finns ingen anledning till att ortnamn skulle bete sig annorlunda bara för att det finns en annan ort med samma skrivna namn någonstans i världen.
Avslutningsvis måste jag nämna Birmingham, som är namnet på både Storbritanniens näst största stad och den tredje största staden i delstaten Alabama. Men medan den engelska staden av britter uttalas /ˈbɜ:mɪŋəm/ (ung. BÖÖ-ming-ömm) uttalas staden i Alabama /ˈbɜ:rmɪŋhæm/ (ung. BÖÖR-ming-hämm). Den sista stavelsen uttalas alltså precis som ordet för ’skinka’, ham, i det amerikanska ortnamnet. Ordledet har dock inget med skinkor att göra. Det är från början det fornengelska ordet ham, som blivit dagens engelska home: Birmingham betyder ursprungligen ’Beormas folks hem’. Vem denne Beorma är förtäljer inte historien, men förhoppningsvis skulle han ha varit så nöjd med att hans folk fått hem i såväl England som Alabama att han skulle ha översett med förändringarna i uttalet.