Om r-ljudet som vattendelare i engelskan
Det kanske vanligaste svaret man får när man frågar folk om skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska är att i brittisk engelska uttalas inte /r/ i ord som horse och cart, medan amerikansk engelska har /r/-ljud där. Jag skriver dock detta från New York, vars traditionella accent avviker från den engelska som de flesta nordamerikaner talar i detta avseende: i klassisk New York-engelska finns det inget /r/-ljud i ord som horse eller cart. Eftersom flera andra accenter också avviker från huvudmönstret finns det anledning att titta närmare på hur den här situationen uppstod.
Från början hade alla engelska accenter ett /r/ i uttalet överallt där bokstaven r förekom i skrift; alfabetisk skrift har ju ursprungligen varit ett försök att skriva ned talspråket, och då finns det ingen anledning att sätta in ”stumma” bokstäver. Det vanligaste amerikanska uttalet är alltså det äldre uttalet. Under 1700-talet skedde dock en förändring i accenterna som talades framför allt av arbetarklassen i Londonområdet: /r/ försvann om inte nästa ljud var ett vokalljud. I cart följs /r/-ljudet av konsonanten /t/, så där uttalas det alltså inte längre. I ord som slutar på r, som car, beror uttalet på huruvida nästa ord börjar på vokal- eller konsonantljud: /r/ uttalas t.ex. inte före /b/ i the car behind me, men uttalas före /ɪ/ i the car in the driveway. (Skulle en paus göras efter ord som slutar på r uttalas heller inget /r/-ljud.)
Men hur spred sig då denna förändring? Det var definitivt inte för att den sågs med blida ögon av dåtidens språkpoliser; tvärtom hävdar uttalshandböcker så sent som runt år 1800 att uttalet utan /r/ är ”vulgärt”. Men med tiden kom det nya /r/-lösa uttalet trots detta att upptas i den brittiska prestigeaccent som språkvetare kallar Received Pronunciation (RP). Det har också med tiden spritt sig geografiskt, och dominerar nu i England (förutom några mindre områden bl.a. i sydväst) och Wales; däremot har det aldrig slagit an på Irland eller i Skottland.
I andra regioner där engelskan etablerats som förstaspråk verkar tiden för bosättningarna spela in. De flesta nordamerikanska accenter har som nämnts ovan /r/ i t.ex. cart, antagligen eftersom ett stort antal engelsktalande redan hade emigrerat dit innan förändringen ägde rum. Däremot har de flesta accenter på södra halvklotet (i t.ex. Sydafrika, Australien och Nya Zeeland) samma huvudregel som dagens Received Pronunciation beträffande när /r/ ska uttalas.
I USA är /r/-uttalet av både geografiskt och sociokulturellt intresse. Till de accenter som inte har /r/ i ord som cart hör de traditionella stadsaccenterna i vissa storstadsområden i nordöst, t.ex. New York och Boston, vissa accenter som talas i den amerikanska södern – och African-American Vernacular English (AAVE), alltså den engelska som talas av delar av USA:s svarta befolkning. Eftersom svarta musiker varit stilbildande för moderna musikgenrer som rock och hiphop händer det att man hör vita musiker som inte uttalar /r/:en i ord som cart när de sjunger eller rappar, trots att de definitivt skulle uttala dem i vanligt tal! I mångas ögon (och öron) har alltså AAVE-uttalet kommit att stå modell för när /r/ ”ska” uttalas när rock- och hiphop-texter framförs.
För att återvända till New York: i denna stad är uttalet även socialt uppdelat. Den traditionella accenten bland arbetarklassen saknar /r/ i ord som cart, medan de flesta New York-bor från medelklassen uttalar /r/-ljudet. Sambandet mellan status och /r/-uttal i England, där Received Pronunciation saknar /r/ i t.ex. cart, och i New York är alltså det omvända – ett tydligt exempel på hur godtyckliga normer för vad som ska räknas som ”korrekt” eller ”fint” språk egentligen är. Uttalet fortsätter också att förändras på båda sidorna av Atlanten: medan allt färre engelsmän uttalar /r/ i cart blir andelen New York-bor som uttalar samma /r/ större för varje generation.
Men även om /r/-uttalet vinner mark i New York har många av invånarna fortfarande känslomässiga kopplingar till det /r/-lösa uttalet, som blivit en viktig del av stadens språkliga identitet. Katz’s Delicatessen, en delikatessaffär och restaurang med judisk mat på Manhattan (känd från en scen i filmen När Harry mötte Sally), lanserade under andra världskriget sin klassiska slogan Send a salami to your boy in the army. Om man på klassiskt New York-vis inte uttalar r:et i army rimmar salami med army. Katz’s använder fortfarande denna slogan i sin marknadsföring, vilket visar hur /r/-löst uttal sammankopplas med det ”äkta” New York.
Skylt från Katz’s med rim på /səˈlɑ:mi/ och /ˈɑ:mi/. Privat foto.
Nästa gång ni ser en film som utspelar sig i New York kan det vara värt att fundera på huruvida de olika rollfigurerna uttalar /r/ i ord som cart och army. Det kan mycket väl vara en detalj som lagts in av filmskaparna för att säga något om deras ursprung!