Om shillings och andra historiska brittiska mynt
Bloggen har i vanlig ordning legat lite i träda under terminsstarten. Ett fullspäckat schema med undervisning har i kombination med att jag har fått den stora äran att tillträda som inspektor för Gotlands nation i Uppsala hållit mig borta från inläggen. Men nu är det dags att komma i gång igen!
Detta datum, den 15 februari, år 1971 hände nämligen något stort i Storbritannien och Irland. Då inföll Decimal Day, vilket innebar att dessa nationer övergick till decimalbaserad valuta: ett pund var från och med denna dag värt 100 ”nya pence”. (De två länderna utgjorde i praktiken ett gemensamt valutaområde vid denna tid, eftersom ett brittiskt pund och ett irländskt pund hade samma växelkurs fram till 1979.) Före reformen hade ett pund i stället varit värt 20 shillings, och en shilling hade i sin tur varit värd 12 ”gamla pence”; samma pund var alltså värt 240 gamla pence men 100 nya pence!
För att skilja på gamla och nya pence förkortades den nya versionen ”p.” medan den gamla hade förkortats ”d.” (från latinets denarius). Pundet, som förkortades ”l.”, kvarstod oförändrat (l. är från latinets ord för pund, libra; pundsymbolen £ är faktiskt härledd från ett L). Shillingen, som alltså försvann som valuta 1971, hade förkortats ”s.”, men inte från shilling utan från latinets solidus; den kunde även betecknas med ett snedstreck (/), vilket kom från ett äldre sätt att skriva s. En valutauppgift som ”5/6” betydde därmed inte fem sjättedels pund, utan fem shillings och sex pence. Krångligt värre.
Det var givetvis inte lätt för alla att ta till sig det nya sättet att räkna pengar, och en större informationskampanj drogs i gång före Decimal Day för att göra det lättare att klara av förändringarna. Det fanns också konverterare, så kallade decimal adders, att tillgå. Faktum är att reformen gick oväntat smärtfritt.
En decimal adder. Public domain: DaveRendle.
Men det är inte allt man betalat med på de brittiska öarna. Om vi fokuserar på England (Skottland hade t.ex. som självständig nation andra mynt under lång tid) så har man under olika delar av historien behövt hålla reda på bl.a. en mite (24 mites = 1 penny, singularformen av pence), en farthing (4 farthings = 1 penny), en groat (=4 pence), en florin (=2 shillings), en crown (=5 shillings) och en guinea (=21 shillings); flera av dessa mynt har också haft andra värden under olika perioder. Det måste vara en lättnad för en britt som vill förvalta sitt pund att hen numera endast behöver hålla reda på hur många pence det är värt.