Engelskt uttal och den enda vägens felslut
Det kommer antagligen inte som någon överraskning för läsekretsen att jag följer Facebook-sidan The Language Nerds. Nyligen återpublicerade de posten ”17 Words You’ve Probably Been Mispronouncing Your Whole Life”. Posten är ett lysande exempel på det felslut språkvetaren Arnold Zwicky kallat ”One Right Way”: föreställningen att det bara finns en korrekt betydelse, ett korrekt uttal etc. av ett ord. I själva verket fungerar språk inte så: engelska ords uttal bestäms av hur människor som talar engelska uttalar dem och inte av vad språkpoliser anser. Om folk uttalar ett ord på olika sätt har ordet helt enkelt flera möjliga uttal. Språkvetare intresserar sig i sådana fall för frågor som hur uttalen uppkom, vilka grupper som har de olika uttalen och vilka uppfattningar (och fördomar) som finns om uttalen och om grupperna som använder dem; däremot klassificerar vi inte uttalen i sig som rätt eller fel. Några exempel från listans 17 ord får illustrera felslutet.
En majoritet av såväl britter som amerikaner uttalar kilometre (med amerikansk stavning kilometer) med betoning på andra stavelsen (ungefär ”kiLÅmittö” respektive ”köLAmittör”; i de flesta fall försöker jag använda svenska omstavningar i stället för fonetiska tecken i detta inlägg för att göra det hela enklare att tyda). Detta skiljer ordet från andra längdmått på samma mönster, som centimetre och millimetre, vilka har huvudbetoning på första stavelsen. Vissa språkpoliser vill därför hävda att det korrekta uttalet av kilometre är ungefär ”KILLömiitö(r)”, trots att det är betydligt ovanligare i praktiken.
Mauve är namnet på en bleklila kulör, ursprungligen döpt efter det franska ordet för blommor som tillhör malvasläktet. I brittisk engelska uttalas färgen i allmänhet ungefär ”MÖUV”; i amerikanskt uttal förekommer såväl ”MOUV” som ”MÅÅV” (alternativt ”MAAV”). Det senare uttalet är mycket logiskt eftersom stavningen au ofta representerar långt å-ljud i engelskan; tänk på ord som aura och cause. Icke desto mindre gillar en del språkpoliser (däribland tydligen The Language Nerds) att underkänna det uttalet som felaktigt. I själva verket är det bara ett annat sätt att benämna exakt samma färgnyans.
Oavsett om man säger /məʊv/, /moʊv/, /mɔ:v/ eller /mɑ:v/ är det ungefär denna nyans man avser (RGB 224, 176, 255). Och man avser den med ett uttal som varken är rätt eller fel.
Avslutningsvis måste vi nämna ordet nuclear. De flesta engelsktalande uttalar det ”N(J)UUKliö(r)” (de flesta britter har ett j-ljud men inget r-ljud; de flesta amerikaner gör tvärtom). En minoritet uttalar det i stället ”N(J)UUKjöllö(r)”. USA:s forne president George W. Bush blev (ö)känd för detta uttal, som språkpoliser formligen älskar att avfärda som obildat, felaktigt och så vidare. Men i själva verket är det just den avfärdande hållningen som är det felaktiga. Min personliga åsikt är att George W. Bush hade fel om ganska många saker under sin presidentperiod; men uttalet av nuclear var inte en av dem.