Romanska språk i England: en alternativ historia
I dag ägnar sig bloggen åt lite historisk spekulation: är det möjligt att en annan utgång av ett fältslag som avgjordes för 2014 år sedan kunde ha lett till att engelskan aldrig uppstått och att ett romanskt språk i stället talats på de brittiska öarna?
Romanska språk (t.ex. portugisiska, spanska, franska, italienska, rätoromanska och rumänska) härstammar från vulgärlatinet, d.v.s. det talspråkliga latin som användes av ”vanligt folk” i det romerska riket (och som skilde sig en del från det man hittar hos Caesar och Cicero). Det är på grund av detta rikes expansion i Västeuropa under århundradena närmast före och efter vår tideräknings början som romanska språk har en dominant ställning som förstaspråk i t.ex. Frankrike, Spanien och Portugal i dag.
Däremot kom aldrig merparten av dagens Tyskland att ingå i Romarriket, vilket till stor del förklarar varför gränsen mellan dagens germanska och romanska språk sammanfaller ganska väl med gränsen mellan Frankrike och Tyskland. Det berodde dock inte på att romarna inte var sugna på att lägga även detta område under sig: Augustus hade klara planer på att utsträcka sitt rike öster om Rhen (man har bl.a. hittat lämningar av en tilltänkt romersk stad 100 km öster om floden). Planerna fick dock ett abrupt slut på just detta datum för 2014 år sedan.
Mellan den 8 och den 11 september år 9 råkade romarna nämligen ut för ett av sina större militära nederlag i det så kallade slaget vid Teutoburgerskogen (antagligen i nuvarande Kalkriese nära Osnabrück). Arminius, en german som tidigare hade tjänstgjort i den romerska armén, lurade in den romerska befälhavaren Publius Quinctilius Varus i en fälla och förintade c:a 10 procent av den totala romerska krigsmakten (uppgifterna om förlustens storlek varierar mellan källorna, men det var definitivt en militär katastrof för romarna). Efter detta lades rikets expansion österut på is.
Arminius kom (ofta omdöpt till Hermann) under perioden mellan Napoleonkrigen och Andra världskriget att bli en symbol för tysk militarisk nationalism, vilket gjort att slaget i efterhand kommit att förknippas med minst sagt obehagliga ideologiska strömningar. Icke desto mindre var det romerska nederlaget antagligen av stor betydelse för Europas historiska utveckling.
Men vad har då detta med språket i dagens England att göra? Jo, med början ungefär 400 år efter slaget skulle germaner från olika stammar längsmed Nordsjökusten – ofta kallade angler, saxare och juter – komma att gradvis lägga England och dess keltisktalande befolkning under sig. Det är därför ett germanskt språk (engelskan) talas i England i dag: det engelska språket börjar som en blandning av de germanska dialekter som talades av erövrarna. Men hade dessa stammar talat germanska språk på 400-talet om fältslaget år 9 hade slutat annorlunda? Låt oss titta på en karta!
Den germanska invasionen av Storbritannien. Kartan visar juternas (Jutes, jfr dagens Jylland), saxarnas (Saxons) och anglernas (Angles) troliga ursprungsområden. Den svarta pricken är mitt högst amatörmässiga försök att ange var ungefär var slaget stod år 9. Wikimedia Commons: mbartelsm.
Som synes stod slaget inte alltför långt ifrån de relevanta germanska stammarnas framtida utbredningsplatser. Om romarna hade vunnit år 9 är det därför inte alltför osannolikt att åtminstone delar av området i vad som nu är Danmark och norra Tyskland hade erövrats och romaniserats, precis som nuvarande Frankrike, Spanien och Portugal. I så fall skulle kanske befolkningen också på sikt ha slutat använda sina germanska dialekter och i stället börjat tala något som liknande tidig franska, med vulgärlatin som bas!
Detta är i högsta grad spekulation, ska medges – det finns inga belägg för att romarna hade några egentliga planer på att expandera så långt norrut. Och även om så hade skett är det givetvis inte säkert att befolkningen i området hade bytt språk och börjat tala en romansk dialekt baserad på vulgärlatinet; kelterna i Britannien verkar t.ex. ha fortsatt tala keltiska språk trots att de stod under romersk kontroll i hundratals år.
Men som ett experiment i alternativ historia är det tillåtet att låta tanken svindla. Låt oss anta att Romarrikets nedgång skulle ha följt samma bana som vi känner till från historien trots att de vann slaget år 9. Germanska stammar tar därmed också över makten i England från kelterna efter att romarna lämnar ön år 410. Kanske, kanske skulle dessa stammar dock, i stället för germanska dialekter, ha fört med sig något som liknade tidig franska till Storbritannien när de migrerade dit från Nordsjökusten på 400-talet – och det engelska språket skulle helt enkelt aldrig ha uppstått. Quelle horreur!