Nyord på svenska och engelska

I dag är det en vecka sedan listan över årets nyord i svenskan publicerades av Språkrådet och Språktidningen (detta sker varje år den första vardagen efter julhelgen). Årets lista innehåller 36 nyordFörutom värdet av de nya orden i sig är en av anledningarna till att sådana nybildningar är intressanta att ett begränsat antal återkommande processer används för att bilda nyord. Det är ganska ovanligt att ord uppfinns helt utan förlaga; i stället används befintligt material i svenskan eller andra språk för att skapa nyord. Engelskan och svenskan använder sig ofta av liknande processer, men det finns vissa skillnader dem emellan. Jag tar upp fem av dessa processer i det här inlägget (listan över processer är alltså inte fullständig) och illustrerar dem med exempel från nyordslistan.

I sammansättningar slås två led som kan vara ord vart och ett för sig samman till ett nytt ord. I svenskan syns en sammansättning tydligt eftersom den samskrivs som ett enda ortografiskt ord, till exempel nyordet vaccinpass. Gränsen mellan leden i sammansättningen kan förändras en aning genom bortfall eller byte av vokal (t.ex. smitta + bärare smittbäraregata + korsninggatukorsning). Svenskan sätter också ibland in ett bindeelement mellan leden, oftast ett s, som i årets nyord delningsboende ’kollektiv boendeform där hyresgästerna delar gemensamma ytor och service’ (definitionerna av nyorden kommer från Språkrådets webbplats). Men i huvudsak kan man lägga två eller flera ord till varandra och skapa ett nytt med stor frihet i svenskan.

I engelskan råder mer variation beträffande hur man skriver sammansättningar. Vissa sammansättningar skrivs ihop som i svenskan, t.ex. a greenhouse ’ett växthus’ (i motsats till till a green house ’ett grönt hus’; i talet markeras skillnaden mellan greenhouse och green house genom att betoningen ligger på olika stavelser). Ibland används bindestreck mellan leden. Men ofta särskrivs leden (jämför bus stop och busshållplats) så att de ser ut som separata ord, vilket gör att språkvetare inte alltid är överens om när sådana fall ska räknas som ”riktiga” sammansättningar och när det i stället rör sig om två separata ord där det första är en bestämning till det andra. För den intresserade som verkligen vill grotta ned sig i ämnet rekommenderas diskussionen i Huddleston och Pullums Cambridge Grammar of the English Language (kapitel 5, avsnitt 14.4).

En annan mycket vanlig process är avledning. Man skapar här ett nyord genom att foga ett affix till det befintliga grundordet. Ett affix är ett ordled som inte kan vara ett självständigt ord – detta skiljer avledningar från sammansättningar. I svenskan lägger man i allmänhet till sådana affix före (prefix) eller efter (suffix) grundordet. Ibland kan ett nytt ord bildas utan att ett särskilt affix läggs till: man talar då på engelska om conversion eller zero derivation. På årets nyordslista återfinns verbet svinna ’slänga något som hade gått att använda’, från substantivet svinn. Till skillnad från svenskan saknar engelskan en särskild ändelse för infinitiv av verb, vilket gör att adjektiv, substantiv och verb kan ha samma form. Både svenskan och engelskan kan använda adjektivet som beskriver någon som vuxit upp även som substantiv (en vuxen; an adult). Men engelskan har även skapat verbet to adult ’att bete sig som en vuxen’, och här skulle svenskan behöva ändra formen på ordet.  

En annan vanlig källa till nyord är givetvis befintliga ord i andra språk. Sådana lånord kommer ofta från språk som talas i länder med kulturellt inflytande på Sverige; tyska och franska har därför varit viktiga källor historiskt, men nu dominerar engelskan fältet. Nyordet fono ’rädsla för normalitet’ är ett exempel. I engelskan är detta ord en akronym eller ett initialord, alltså ett ord som bildas (huvudsakligen) av initialerna i en ordsekvens (här fear of normal). Ofta måste lånord anpassas till mottagarspråkets språkljud och grammatik: nyordet gaslighta ’manipulera en person genom att förneka fakta eller att sprida felaktig information i syftet att få personen att tvivla på sitt förstånd’, från engelskans to gaslight, har till exempel försetts med den svenska infinitivändelsen a (se ovan) och böjs som ett svenskt regelbundet verb. Om ordet överlever kommer kanske uttalet och stavningen också att helt eller delvis anpassas till svenskans normer.

Ibland lånas dock ord in på ett mer indirekt sätt: man tar ett ord från ett annat språk och översätter varje del av ordet till svenska. Ett sådant översättningslån från persiskan i årets lista är snällvägg ’plats där personer kan ge bort exempelvis kläder’. En av mina favoriter bland engelskans översättningslån är gospel, från fornengelskans god spel ’god berättelse’, ett översättningslån av en latinsk fras som i sin tur förklarade ordet evangelium. Ordet används ofta om en musikgenre i dag, men motsvarar också svenskans evangelium (t.ex. the Gospel according to Luke ’Lukasevangeliet). 

Slutligen bör teleskoporden nämnas. Sådana nyord bildas genom att man tar delar av två ord (alternativt ett helt ord och en del av ett annat) och sammanfogar dessa till ett nytt ord. Nyordet jobbonär person som fortsätter att arbeta efter att ha nått åldern för pension’ är till exempel bildat av jobb och pensionär. Teleskopord tenderar att bildas i ganska stort antal, men många av dem blir kortlivade. Det återstår att se om till exempel engelskans hangry ’på dåligt humör på grund av hunger, från hungry + angry, klarar sig. Ordet finns belagt i Oxford English Dictionary så tidigt som 1918 men har blivit populärt först på senare år och kan mycket väl ha uppfunnits på nytt; American Dialect Society nämner det som ett nyord från 2015.

 

 Min Bitmoji är hangry.

 

Överhuvudtaget är det givetvis inte alla nyord som överlever i svenskan eller andra språk. Verbet örådisera, från 2004 års lista, hörs till exempel sällan numera, kanske för att det tv-program där utröstningar av deltagare genom så kallade öråd förekom inte längre spelar en framträdande roll i populärkulturen. Från ett språkvetenskapligt perspektiv är det givetvis av intresse att studera såväl vilka nyord som klarar sig och vilka som inte gör det som vilka processer som används för att bilda nyord.