Länge leve prestalgin!
I ett blogginlägg från den 3 januari 2022 tog jag upp några av de vanligaste ordbildningsprocesserna i svenskan och engelskan. Nu är det inte alltid riktigt så enkelt att en enda, lättförståelig process ligger bakom ett nyord. Ibland kan till exempel språkanvändare (avsiktligt eller oavsiktligt) analysera ett ords beståndsdelar på ett nytt sätt, vilket skapar tillfälle till nyord.
Ett välkänt exempel i engelskan är hamburger. De ursprungliga ordleden är hamburg|er; ordet har alltså med staden Hamburg att göra. Men genom att istället analysera det som ham|burger har man öppnat upp för allehanda nyord såsom cheeseburger och veggieburger.
Inte ursprunget till hamburger. © Rainer Zenz / Wikimedia Commons.
Min amerikanske svåger kom nyligen med en lysande nyanalys av ordet nostalgia. Vi talade vid tillfället om hur man kan känna på sig medan man upplever något att man i framtiden kommer att känna nostalgi när man tänker tillbaka på upplevelsen. Uttrycket min svåger använde för att beskriva känslan var prestalgia. Denna ordbildning bygger på att man analyserar nostalgia som om det innehåller en stam stalgia som kan kombineras med prefixet pre ’före’.
Språkhistoriskt sett lånades nostalgia in som ett enda ordled från latinet, utan uppdelningar. Men det behöver givetvis inte språkanvändare bry sig om! Det står dem fritt att bilda nyord som prestalgia (och cheeseburger) oavsett vad ordböckerna säger. I vissa fall sker det till och med flera gånger. Jag trodde prestalgia var ett helt nytt ord, men till min förvåning hade Urban Dictionary redan två definitioner av ordet, varav en var snarlik min egen. Så kan det gå.