Högtryck i 568 år
Den 22 oktober är ett viktigt datum i den skrivna kommunikationens historia. Det äldsta daterade trycket med rörliga typer som vi känner till är nämligen daterat just den 22 oktober, år 1454. (Dokumentet i fråga är ett avlatsbrev från påven Nicolaus V.) Trycktekniken med rörliga typer fick enorm betydelse för spridningen av vetenskapliga landvinningar, idéer och – inte minst – språkliga normer i många delar av världen.
Tryckerikonsten i sig var dock inte ny på 1400-talet. Efter att tekniken för papperstillverkning utvecklats i Kina strax efter början av vår tideräkning uppfanns blocktryck, som bygger på att en sida trycks genom att papper pressas mot ett block där allt som inte ska färga pappersytan skurits bort. I Kina framställdes också böcker med den tekniken redan på 800-talet (och antagligen tidigare än så), och samma teknik användes för att trycka träsnitt i Europa under tidigt 1400-tal.
Det som bl.a. Johannes Gutenberg utvecklade under mitten av 1400-talet var däremot ett boktryckarsystem med rörliga typer. I stället för att varje sida trycktes efter ett enda block kunde nu förlagan till en sida sättas samman genom att kombinera enskilda och återanvändbara typer för varje tecken (bokstäver, interpunktion etc.). Typerna var gjorda i en metallegering, vilket gjorde det möjligt att återanvända dem i nya kombinationer för nästa sida i stället för att börja om från noll med nästa block.
Rörliga typer som arrangerats i en s.k. sätthake. Wikimedia Commons: James Arboghast.
Faktum är att inte heller denna teknik var en helt ny uppfinning; lösa typer hade även de använts i Kina (och dessutom flera hundra år tidigare). Skillnaden mellan de skriftspråk som dominerade i Kina och Europa spelade dock en avgörande roll som delvis förklarar varför rörliga typer inte slog igenom i kinesiskt tryck.
Som jag tog upp i mitt inlägg från den 27 september skrivs kinesiskan med ett huvudsakligen logografiskt system, där varje tecken motsvarar ett ord eller en del av ett ord, medan den alfabetiska skrift som dominerade i Europa bygger på att ett tecken motsvarar ett språkljud. Logografiska system har flera fördelar, men en stor nackdel för en boktryckare är mängden lösa typer som krävs. Med vissa modifieringar räcker de tecken som ingår i vårt latinska alfabet för att representera de flesta språks ljud. För ett logografiskt system som det kinesiska behövs däremot tusentals typer för att täcka in ordförrådet (och dessutom flera exemplar av typerna för vanliga ord) – vilket gör metoden oerhört dyr att använda för ett tryckeri såvida inte upplagan är mycket stor. Av den anledningen fortsatte blocktryck att dominera i Kina tills litografin utvecklades på 1800-talet (mer om litografi i ett senare inlägg).
Tryckerimetoden med rörliga typer fick sitt genombrott i Europa eftersom ett stort antal faktorer samtidigt möjliggjorde den. Bortsett från ett alfabetiskt skrivsystem fanns på 1400-talet en relativt stor läskunnig befolkning med så mycket tillgängligt kapital för bokinköp att framställningen av handskrifter inte kunde hålla takt med efterfrågan, bra tillgång till papper och bläck, utvecklade teknologier för tryckpressar och framställning av metallegeringar – samt ett finansiellt system som gjorde det möjligt att investera i tryckerier.
När Gutenbergs teknik väl etablerats spred den sig snabbt över Europa. Till England kom boktryckarkonsten 1476, när William Caxton flyttade sin press från Bryssel till Westminster. Den första boken som trycktes i England var Geoffrey Chaucers Canterburysägner.
Anledningen till tryckpressens framgång var helt enkelt att den gjorde framställningen av böcker mycket snabbare och billigare. Medan en medeltida skrivare kunde producera c:a en handskriven sida per dag klarade en tryckeribesättning på fyra personer av att producera 1500 sidor (med dubbelsidigt tryck!) per dag. Dessutom var tryckpressen hundratals gånger mer kostnadseffektiv än skrivarna. Nya idéer och vetenskapliga landvinningar kunde därmed spridas med tidigare oanad hastighet.
Detta fick med tiden såväl kyrkan som statsmakterna att agera för att förhindra spridningen av idéer som man ansåg vara skadliga eller omstörtande. Förbud mot fri etablering av tryckerier, censur innan en text tillåts gå i tryck, skatter på trycksaker och rättsprocesser mot dem som tryckt misshagliga texter har alla använts i detta syfte. Tryckerikonstens betydelse i detta sammanhang kan ses bl.a. i att en våra fyra grundlagar heter just Tryckfrihetsförordningen; den har f.ö. sitt ursprung i en förordning från 1766, vilket gör att Sverige kan ståta med vad som antagligen är världens äldsta genomgripande lag för detta ändamål!
Men även de språk som talas i Europa, däribland engelskan, har påverkats starkt av tryckerikonsten. När böcker kopieras för hand blir varje exemplar unikt, eftersom den mänskliga faktorn gör att små avvikelser från originalet alltid smyger sig in i kopian. En tryckt bok däremot kan mångfaldigas i tiotusentals identiska exemplar. En prestigefull trycksak som nådde ett stort antal människor fick därmed en stor normerande inverkan på läsarnas uppfattningar om hur språket ”borde” stavas och skrivas. Den ökande läskunnigheten bland befolkningen förstärkte givetvis den effekten ytterligare.
Redan William Caxton funderade under 1400-talets slut på vilken engelsk dialekt som skulle återges i den tryckta texten; engelskan uppvisade under denna period så stor dialektal variation att det kunde vara svårt för folk från olika landsändar att förstå varandra. För engelskans del har den bibelöversättning från 1611 som benämns King James Bible, King James Version eller Authorized Version haft stort inflytande på skriftspråket; den förblev den engelska standardbibeln en bit in på 1900-talet.
Framsidan på en King James Bible. Wikimedia Commons: Public Domain.
På bilden ovan kan vi förvisso notera flera stavningar som inte överlevt in i nuengelskan. Låt oss ta några exempel (ni kan säkert hitta långt fler): det ”långa” s:et (till formen likt ett f) i ord som Testament och Translated används inte längre; u och i används i vissa ord där vi skulle använda v resp. j (t.ex. reuised och Maiestie); och genitiv markeras inte med apostrof (t.ex. Kings). Icke desto mindre har skriven engelska påverkats starkt av språket i denna bibelversion; och språklig påverkan på en sådan skala hade varit fullständigt omöjlig utan tryckpressen!
För den som vill veta mer rekommenderas följande bok, ut vilken jag hämtat flera fakta till detta inlägg:
Kovarik, Bill. 2016. Revolutions in Communication: Media History from Gutenberg to the Digital Age. 2:a utg. New York, London och Dublin: Bloomsbury Academic.