Staden New York är inte bara en kulturell utan även en språklig smältdegel. Det här blogginlägget handlar om några av de språkliga bidrag till denna smältdegel som härstammar från stadens stora judiska befolkning.
När man tänker på judendom och språk är det lätt att tankarna går till hebreiska, det återupplivade semitiska språk som har officiell status i Israel. Men stora delar av den judiska befolkningen i centrala och östra Europa talade under århundraden i stället ett språk som är närmare släkt med svenskan, nämligen jiddisch, och detta språk har också satt tydliga spår i engelskan.
Jiddisch är, liksom engelska, tyska, nederländska, frisiska och afrikaans, ett västgermanskt språk, men har också påverkats bl.a. av hebreiska och av slaviska språk. Eftersom en modifierad version av det hebreiska alfabetet används för att skriva jiddisch kan det vara svårt att se att språket är germanskt om man är van vid latinsk skrift. Jiddisch talades från början av ashkenazer, alltså judar som bosatte sig i vad som nu är Tyskland och norra Frankrike, med senare omfattande migrationer till Östeuropa; den medeltida tyska som användes i områden med judiska bosättningar kom därmed att bli basen för jiddisch.
Fram till 1900-talets början var jiddisch ett utbrett språk bland centrala och östra Europas judiska befolkning. Omkring fem miljoner jiddischtalande i Europa föll dock offer för förintelsen; det avskyvärda folkmordet var i den bemärkelsen även ett språkmord. Efter andra världskriget medförde omfattande (påtvingad såväl som naturlig) assimilering i Europa liksom hebreiskans starka ställning i Israel att antalet jiddischtalande fortsatte att sjunka. I Sverige är jiddisch numera ett nationellt minoritetsspråk men talas bara av några tusen personer.
Ett betydande antal jiddischtalande hade dock emigrerat till bland annat USA, i synnerhet till New York-området, och det är här inflytandet på engelskan kommer in. Ett antal ord från jiddisch upptogs i New York-engelskan som ett resultat av migrationen, och flera av dessa har sedan spritt sig in i engelskans mer allmänna ordförråd. Ord som chutzpah ’självförtroende’ och bupkis ’inget’ har berikat engelskan.
En uppsättning ord från jiddisch för kylskåpspoesi inköpt på New Yorks utmärkta Tenement Museum, där man kan se hur fattiga migranter bodde under årtiondena runt år 1900.
Vissa engelska lånord från jiddisch är lätta att känna igen för svensktalande eftersom ord med samma ursprung och med liknande form och betydelse förekommer i modern svenska, till exempel schlep ’släpa omkring på’ och schmutz ’smuts’ (det senare även från tyskan). Vissa av lånorden från jiddisch har genomgått betydelseförändringar: lox syftar till exempel inte på lax i allmänhet utan på rökt lax, vilket är ett vanligt pålägg på det bröd som (med ett annat lånord från jiddisch) benämns bagel. (Engelskan hade faktiskt ordet leax en gång i tiden, men det ersattes av det romanska lånordet salmon efter den normandiska erövringen av England – se mitt blogginlägg från den 1 januari 2022.)
Men vad är då en mensch? Vi känner givetvis igen svenskans människa (och tyskans Mensch) här. Men i dagens engelska är en mensch inte bara en människa i allmänhet, utan en person som har gott om integritet. Vare sig man är en mensch eller en helt vanlig människa är bidragen som jiddisch har gett engelskan värda att studera.
